Mamma & Pappa
Hon är nog den bästa personen i världens för mig. Till skillnad från Pappa och Mamma så har jag mer respekt för henne än en för Pappa.
Den "respekt" jag pratar om hur jag kan vara öppen och berätta om mitt liv för mina föräldrara. Mmamma vet mer än vad mina närmsta vänner vet nog om mitt liv. Jag kan säga allt till henne. Tex om när jag dricker, eller mina fyllor. Min kill problem och vad jag gör med vilka vad för något och jag kan säga precis exakt vad jag tycker. Hon och jag kan sätta hos tillsammans och snacka skit tillsammans. När jag ser henne så pussar jag alltid henne på munnen och säger "I love you mami" och blir ett litet barn. Hon är min Mamma och jag är så jävla stolt över henne. Hon kan jag verkligen lita på och det känns skönt. Men när jag väl gör dumma saker som röker (det är det värsta hon vet) så blir hon besviken. Det hatar jag med att jag gör, att jag gör min helt egna Mamma som jag älskar mest besviken. Får ont i hela kroppen.
Det är en sån skillnad på med respekt från Mamma tlll min Pappa.
Han är uppväxt på Mallorca och är den störta egot som finns. Större än Kissie som hon säger. Han lyssnar på ingen. Och då menar jag INGEN. Han ska alltid ha rätt. Enligt han är han "stört, bäst och vackrast" ioch han kan inte ha fel, enligt han då. Och just med det så vågar jag inte öppna mig för han. Jag kan säga vad jag tycker och så men inte mina hemligheter som jag gör för Mamma.
När jag berättar om mina kill problem så blir Mamma glad och nyfiken som en 5-åringen på julafton. Hon älskar när jag berättar om mina kill problem. Men om jag sa till Pappa att jag hade pussat en kille, han skulle ha mördat mig. Om jag kramar en kille så är jag "slampig" av mig. Därför visar jag ingen respekt för min Pappa. Han är som en tikande bomb. Väl när jag berättar om något så kan han sina utbrott.
Det är hemskt att ha så. Men många som läser det här så vet ni att jag bor hos Pappa nu för det har hänt så mycket hos Mamma. Men jag börja bo 50/50 hos båda nu. Mamma är mina bästavän, jag älskar henne för den hon är. Jag älskar min Pappa också men när han håller på så här (och det finns mycket mer men orkar inte skriva det) så har jag bara lust och slå ihjäl han. Jag visar ingen respekt för han tills han börjar vara en vanlig person. Men han är min Pappa och jag kan inte säga att jag hatar han då.
Ja nu fick ni höra lita om mina problem hos familjen Garcia.
Den "respekt" jag pratar om hur jag kan vara öppen och berätta om mitt liv för mina föräldrara. Mmamma vet mer än vad mina närmsta vänner vet nog om mitt liv. Jag kan säga allt till henne. Tex om när jag dricker, eller mina fyllor. Min kill problem och vad jag gör med vilka vad för något och jag kan säga precis exakt vad jag tycker. Hon och jag kan sätta hos tillsammans och snacka skit tillsammans. När jag ser henne så pussar jag alltid henne på munnen och säger "I love you mami" och blir ett litet barn. Hon är min Mamma och jag är så jävla stolt över henne. Hon kan jag verkligen lita på och det känns skönt. Men när jag väl gör dumma saker som röker (det är det värsta hon vet) så blir hon besviken. Det hatar jag med att jag gör, att jag gör min helt egna Mamma som jag älskar mest besviken. Får ont i hela kroppen.
Det är en sån skillnad på med respekt från Mamma tlll min Pappa.
Han är uppväxt på Mallorca och är den störta egot som finns. Större än Kissie som hon säger. Han lyssnar på ingen. Och då menar jag INGEN. Han ska alltid ha rätt. Enligt han är han "stört, bäst och vackrast" ioch han kan inte ha fel, enligt han då. Och just med det så vågar jag inte öppna mig för han. Jag kan säga vad jag tycker och så men inte mina hemligheter som jag gör för Mamma.
När jag berättar om mina kill problem så blir Mamma glad och nyfiken som en 5-åringen på julafton. Hon älskar när jag berättar om mina kill problem. Men om jag sa till Pappa att jag hade pussat en kille, han skulle ha mördat mig. Om jag kramar en kille så är jag "slampig" av mig. Därför visar jag ingen respekt för min Pappa. Han är som en tikande bomb. Väl när jag berättar om något så kan han sina utbrott.
Det är hemskt att ha så. Men många som läser det här så vet ni att jag bor hos Pappa nu för det har hänt så mycket hos Mamma. Men jag börja bo 50/50 hos båda nu. Mamma är mina bästavän, jag älskar henne för den hon är. Jag älskar min Pappa också men när han håller på så här (och det finns mycket mer men orkar inte skriva det) så har jag bara lust och slå ihjäl han. Jag visar ingen respekt för han tills han börjar vara en vanlig person. Men han är min Pappa och jag kan inte säga att jag hatar han då.
Ja nu fick ni höra lita om mina problem hos familjen Garcia.
Kommentarer
Trackback
